inside out

Jag har galet ont i min tå. Nageltrång är inte det minsta kul. Inte nånstans. Har haft ont enda sen i somras, med mer eller mindre ont. Och nu är det nästan katastrof. Kör på med alsolsprit på nätterna, och blir det inte bättre under veckan ska jag till doktorn nästa vecka, något som jag undviker in i sista stund kan jag säga. Senast jag var där var en ren mardröm. En man som såg ut att vara vad som helst förutom just doktor skulle bedöva mig, men tre sprutor senare var jag inte mer bedövad än att det kittlade lite lätt i tån, han sa nått i stil med att det var svårt att hitta rätt nerver. Jomenvisst. Eftersom det inte fanns så mycket mer att vänta på, så fick jag lägga mig på britsen medan han klippte och drog av min stortå-nagel, steg för steg. AJ! Det gjorde enormt ont så jag fick en bedövningsspruta till, men efter 15 minuter hade den ändå inte verkat särskillt mycket så vi fick fortsätta ändå. Ajajaj. Mammsen som var med mådde lika illa som jag sa hon, blodigt och smärtsamt som det var. Hade det inte varit för att jag vet hur mycket stortån plågar mig till vardags, skulle jag inte klarat av att låta honom dra av nageln, men jag bet mig i tungan för att få det gjort. Efteråt fick jag bandage, det var väl det enda som var roligt den dagen egentligen... 

Som ni kanske förstår är det inte direkt något som lockar igen.. Men det lutar åt att det får bli en till tur till farbror doktorn eftersom jag inte kan gå normalt i ett par skor numera. Det gör för ont, helt enkelt. Jag haltar fram som en höna. Tur är väl det dock att Matilda tycker om hönor. Eller inte "tycker om", men de är ju söta och farliga som hon sa. Och hon tycker inte om originalen, bara kopiorna.. Jag är alltså inget original. I allafall inte på hön-fronten, och tur är väl det.